Redan i onsdags kväll fick jag ett sms av en saknad vän som fråga om jag ville ut och gå, så vi åkte ut till skärren och gick hela vägen in, vilket är en halv mil. Var så skönt att prata ut sig om allt som har hänt under den tiden jag inte har träffat honom. De andra dagarna har jag jobbat som en galning och det har också varit helt underbart. Det är så jödrans gött att slippa tänka ibland. Men så fort man är ensam så sitter man och känner av all smärta och blir så instängd .. Imorgon ska bli en bra dag, ska låna pappas bil och fly världen. Det ska fiskas med en saknad vän. Solnedgång vid sjön tillsammans med en av dem bästa. HELT JÄVLA PERFEKT. Sen söndag så får jag nog träffa min sambo! Ja, jag mår bra.